Kulturnatten

Igår var det som bekant Kulturnatten här i Norrköping och det blev en riktigt lyckad eftermiddag och kväll även om det kanske inte blev som planerat. Det började med fika, fotoutställning och musik i Knäppingsborg (närmare bestämt Mats Bäckers utställning Rockshots och Ulla Muda som sjöng Edith Piaf) följt av mat och öl på Världens Bar.

Efter maten var det raska steg mot Kulturkammaren för att se Shineth uppträda vilket alltid är en fröjd för både ögat och örat. Sjukt proffsigt och massor med hits! Eller så många som man hinner med på en halvtimma.

Det blev ytterligare öl när vi sedan svängde förbi hemma för att ta på oss lite varmare jackor och se över valmöjligheterna inför resten av kvällen och det var då Linda gjorde månadens upptäckt; Flimmer hade förhandsvisning av Chan-Wook Parks senaste film Thirst på Harlekinen. Fri entré! Ifall namnet inte låter bekant (så är ni först och främst noobs!) så är Park även regissören av bl.a. Sympathy for Mr. Vengeance, Oldboy och Lady Vengeance, tillsammans kända som Hämnartrilogin, några av 2000-talets bästa filmer.

Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att Thirst handlar om en katolsk präst som vill hjälpa människor men som istället hamnar i en vild spiral av synd, begär och kroppsvätskor. En väldans massa kroppsvätskor. Det är en otroligt snygg film och i vanlig ordning så bjuder Chan-Wook Park på absurd, becksvart humor som han växlar med romantik och tragik utan några till synes begränsningar. Det är just det som jag finner så uppfriskande med Parks filmer, han låter sig inte begränsas av konventioner och tabun.

En perfekt avslutning på en redan lyckad dag med andra ord!

ATANARI: Zerkamion - De blodsbundna

Ända sedan begynnelsen, då Kaos sökte förgöra Atanari, har Zerkamion kämpat mot de mörka krafterna. Dessa blodsriddare välsignades av Atanari och den gudomliga elden brinner enligt legenden starkt i deras själar.

Zerkamion betyder "de blodsbundna" på azrakhi och detta namn kommer sig av den ritual rekryter ursprungligen genomgick när de invigdes i orden. Rekryten, en så kallad blodsadept, drack då blodet från en redan initierad, vanligtvis den riddare som hade tränat adepten, och blev på så vis en del av det kollektiva blodsbandet som gick tillbaka till Den förste. Denna ytterst farliga ritual föll dock ur bruk för snart hundra år sedan främst för att man ansåg att den var barbarisk och morbid men även på grund av att alldeles för många blodsriddare gick till spillo.

När en adept dricker av blodet faller denne nämligen i en transliknande mardröm i vilken han eller hon måste bekämpa sina inre demoner i en slutgiltig prövning; konsekvenserna av ett misslyckande varierar mellan galenskap, förlust av sinnen (såsom syn och hörsel), katatoniskt tillstånd och i vissa fall även döden. Prövningarna man måste genomgå för att bli blodsriddare är fortfarande ytterst krävande och det är många rekryter som inte håller måttet men dessa kan istället tjäna sina jarlar även om misslyckandet medför ett visst socialt stigma.

Historiskt sett så har blodsriddare funnits i många olika riken och även i Atanaris mest avlägsna regioner men sedan några hundra år tillbaka så har Zerkamion varit under khelfariskt styre även om liknande discipliner har bevarats runt om i världen. Efter att ha stävjat en mörkerinvasion för drygt trehundra år sedan följde nämligen många blodsriddare sin ledare Wodhan när denne återvände till Khelfara och kröntes till konung efter faderns död. I Mörkrets frånvaro kom Zerkamion att fungera som konungens elitgarde, något som har befästs under årens gång.

ATANARI: Khelfarimm - Det ursprungliga Ordet

I begynnelsen, när Atanari först angreps av Kaos invaderande mörker, vaknade människan under de slocknande stjärnorna och det första hon hörde var ett ord i vinden: Khelfarimm. Detta ord, det ursprungliga Ordet, fyllde henne med gudomlig inspiration och öppnade hennes ögon för det uppdrag som väntande. Människan hade därmed kallats till sin skapares sida för att bekämpa det mörker som sökte förgöra dem och kom snart till undsättning.

Det var dock inte alla som hörsammade kallelsen då många överväldigades av Atanaris enorma vidd och de önskade att få återvända till den intighet de var sprungna ur. Dessa människor sällade sig istället till Mörkret och blev de första kärlen för dess fasansfulla och korrumperande själ.

Efter en världsomvälvande strid drog sig Mörkret tillbaka och för att förhindra en framtida invasion restes dimensionsmurar samtidigt som Zerkamion, de blodsbundna, gav sig ut i världen för att sprida Khelfarimm.

Ordets egentliga betydelse är förlorad till tidens gång men den närmaste definitionen står att finna hos azrakhi (mänsklighetens äldsta språk som konstruerades från Khelfarimm) där det är en förlegad och ytterst formell fras för "gudomlig plikt". Enligt Khelfarimm är människans uppgift att beskydda världen från Kaos och det är flera av Atanaris många olika religioner som bygger på Khelfarimm i varierande utsträckning.

Tolkien, Tolkien & Tolkien

Som ni kanske läste, när Linda nämnde det i sin blogg, så införskaffade vi den förlängda dvd-utgåvan av Return of the King förra veckan. Med en massa kul extramaterial! Nog för att jag sett allt förut men nu kan jag se det när som helst. Vilket vi gjorde i princip hela helgen. Yay! Jag lyckades t.o.m. få Linda att kolla på filmen med kommentatorspår. I nästan två timmar stod hon ut. Världens bästa flickvän!

Sjukt sugen på mer så passade jag på att se klart en film jag började kolla på för några veckor sedan, Born of Hope, en otroligt ambitiös amatörfilm om Aragorns far, Arathorn och Dúnedain i norr. Överlag så är det en helt okej film även om vissa skådespelarprestationer är ganska tafatta och manuset bitvis svagt men tack vare att det är just Dúnedain som det handlar om så har jag en hel del överseende. Ska man vara riktigt petig så finns det förstås massor att klaga på när det gäller hur Dúnedain framställs och det blir kanske lite väl tydligt ibland att det ändå handlar om fan-fiction (även om det är osedvanligt påkostad sådan) men jag försöker vara så positiv som möjligt.

Just ja, orcher med helt vanliga ögon och ett datoranimerat troll. Uäh.



Avslutningsvis så har jag även hittat en underbart nördig sida, Tolkien Gateway, där man kan hitta allt och lite till om professor Tolkiens legendarium. Jag som trodde att Encyclopedia of Arda var uttömmande!

Best of: YouTube - del 2

Efter en mjukstart igår så är det nu dags för topp 3!

Först ut idag är sxephil, en nyhetskanal med en stor dos humor. Det är tack vare sxephil, även känd som Philip DeFranco, som jag började prenumerera på olika kanaler förra sommaren när jag insåg att det faktiskt fanns en hel del vettigt på YouTube utöver enstaka roliga klipp. Ingen häpnadsväckande insikt kan tänkas men för mig som ändå är ganska kräsen och skeptisk av mig så var det stort.



Vårens riktigt stora fynd var schmoyoho (även kända som The Gregory Brothers) som bl.a. ligger bakom Auto-Tune the News. The Gregory Brothers tar nyhetsklipp som de med hjälp av Auto-Tune och redigering gör låtar av, ett framgångsrikt koncept då de har rönt stora framgångar på iTunes med Double Rainbow Song och nu senast Bed Intruder Song.



Toby Turner från LikeTotallyAwesome har även ett par egna kanaler och en dem är Tobuscus. Här lägger Toby ut egna projekt som exempelvis skämtreklam för Farmville och Mafia Wars, så kallade "literal trailers" och allmänt random yrande. Bra skit helt enkelt!



Vad säger folk, har mina YouTube-tips förgyllt några liv? Eller har kanske ni några bra tips till mig?

Sacred Worlds - "Live"

Det finns egentligen inte så mycket att säga. Eller det finns väl en hel del att säga men jag försöker skräda mina ord.

Låten är i alla fall sjukt bra!



En liten förklaring är kanske på sin plats. Blind Guardian skrev tydligen Sacred Worlds till datorspelet Sacred 2 - Fallen Angel och det här är alltså ett framträdande från det spelet som man kan låsa upp genom att genomföra ett särskilt uppdrag.

Best of: YouTube - del 1

Under det senaste året har jag sakta men säkert byggt upp en hyfsat ansenlig prenumerationslista på YouTube och jag tänkte att jag skulle dela med mig lite om vad det är jag brukar titta på om dagarna.

Först ut är MysteryGuitarMan som jag har nämnt tidigare. Det är inte helt lätt att försöka förklara exakt vad det är han gör men låt oss säga att han skapar musik med hjälp av konventionella instrument, allsköns föremål och videoredigering. Tyvärr så har han i viss mån övergivit sitt innovativa musikskapande och börjat fokusera mer på att leka med visuella tekniker men det är fortfarande sjukt imponerande oftast.



När jag skrev om MysteryGuitarMan förra gången så nämnde jag även att jag hade hittat honom via RayWilliamJohnson som har en kanal där han mer eller mindre recenserar så kallade "viral videos", klipp som tack vare sajter såsom exempelvis YouTube har blivit otroligt populära.



Sist ut för idag är en av mina absoluta favoriter, spel- och teknikkanalen LikeTotallyAwesome som leds av Toby Turner, en nygammal bekant för mig då jag följde LTA ett tag när den ursprungligen startades förra hösten av Philip DeFranco (mer om honom - och Toby Turner - nästa gång). Jag tappade dock intresset ganska snabbt pga formatet men någon gång i våras så hittade de dock ett sjukt bra koncept och när jag såg ett avsnitt nu i somras så blev jag helt såld.



Fortsättning följer...

The Sims 3: Late Night

När jag först testade The Sims 3 så kändes det väldigt tomt, alla expansioner som man hade vant sig vid till tvåan var ett minne blott och även om det fanns en massa nytt kul i trean så fastnade jag aldrig riktigt. Destination Världen (World Adventures för våra utrikiska vänner) räckte inte för mig även om det verkade lovande men häromdagen när jag kollade upp Drömjobb (Ambitions) lite så blev jag sjukt sugen på det igen. När jag nyss dessutom såg trailern för den nästkommande expansionen Kvällsnöjen (Late Night) så började det fullkomligt spritta i kroppen på mig. Testa ni!



Blev det något sprittande? Ljug inte! På Gamespot finns även en exklusiv artikel om den tredje expansionen som släpps i slutet av oktober.

Hm, "slutet av oktober"... Är det inte någon som fyller år då?

Nylansering

Ny adress! Ny design! Ny inriktning!

Efter mycket om och men så har jag äntligen fått arslet ut vagnen och återigen dragit igång min gamla blogg, den här gången med en mer konkret vision om vad som ska behandlas i den.

Främst blir det, såsom adressen antyder, allehanda nördigheter. Serietidningar, film, tv-serier, datorspel, rollspel, etc. Som en del av nylanseringen så slog jag även ihop mina två bloggar och jag kommer därmed alltså skriva om Atanari här i fortsättningen. Atanari är, för de som inte redan vet, en spelvärld, ännu i sin linda, i vilken Robert E. Howard möter H.P. Lovecraft. En hänsynslös värld formad av det ständiga hotet från Kaos - det ursprungliga mörkret. Under sommaren så har det inte blivit så mycket skrivet men inspirationen har fortfarande flödat vilket har resulterat i en massa anteckningar och idéer som jag ska sätta mig med och gå igenom inom kort.

Utöver Atanari så är det mycket möjligt att jag skriver lite om Neuropolis, en dystopisk framtid i vilken den norra hemisfären styrs av Perpetua, ett företag som tog makten efter ett förödande tredje världskrig. Vetenskapen har tagit stormsteg och tidigare paranormala fenomen såsom spöken och telepati är nu en del av vardagen. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Hur som helst, förhoppningsvis så hjälper det att jag nu har en lite snävare inriktning för bloggen istället för att bara skriva om allt möjligt. Tidigare blev det lätt så att jag inte visste vad jag skulle, eller borde, skriva om och istället skrev jag helt enkelt ingenting men det ska det minsann bli ändring på.

Så välkomna tillbaka och akta er för nördarna i hörnet! De bits. Och smittar.

Allmän geekvarning utfärdas!

Den som väntar på något gott...

Det har varit en lång väntan men nu är den äntligen över. Nej, jag talar inte om min efterlängtade återvändo till bloggosfären, även om det onekligen också är en anledning att fira, utan om Duke Nukem Forever.

"You wanna dance?"

Själv bryr jag mig föga om nyheten att spelet som har varit fast i utvecklingslimbo sedan slutet på 90-talet äntligen släpps nästa år men för två av mina vänner är det här en väldigt viktig händelse. De slog nämligen vad om huruvida Duke Nukem Forever någonsin skulle släppas. Nu ska man visserligen inte ropa hej förrän man är över bäcken och allt det där men nog ser det ut som att det faktiskt är dags. Läs pressmeddelandet här.

Så, Kalle och Jocke. Vem av er var det som aldrig slutade tro och hur mycket var vadet på nu igen?