fredag 30 oktober 2009

Rastlös

Inget nytt på sömnfronten, jag är fortfarande trött redan tidigt på kvällen men kan inte somna förrän framåt morgonen och när väl jag gör det så får jag bara sova fem-sex timmar. Idag så är segheten däremot utbytt av en extrem rastlöshet. Vilket förstås inte är särskilt oväntat egentligen då det är fest ikväll och jag har sett fram emot det här ett bra tag nu.

Så här sitter jag nu med David Defeis och hans Virgin Steele som sällskap och försöker göra av med överskottsenergi men det känns mest som att jag bara blir mer och mer upprymd. Vem hade anat att teatral hårdrock kunde ha den effekten på mig? Nej, det här håller inte. Jag måste ut och gå eller försöka hitta på något annat innan jag exploderar i en kaskad av power-hands och falsett. Utomhus kan jag åtminstone inte springa omkring och veva med armarna hur som helst. Eller vem försöker jag lura? Det kan jag ju förstås. Inte fullt så gärna och ohämmat som förr men tillräckligt för att skrämma både en och annan stackars sate.

Ett exempel på hur fel det kan gå.

Får se hur jag ska lösa det här men just nu så kan jag faktiskt inte slita mig från musiken även om jag verkligen skulle vilja det.

torsdag 29 oktober 2009

BLARGH: Global Edition

This feels so much better it's ridiculous! But it also feels somewhat pretentious... And we wouldn't want people thinking I'm pretentious.

Oh well, if anything I'm tired. Toodles!

Geekvarning

Man kanske helt enkelt skulle byta namn på bloggen till Geekvarning. Blir liksom smidigare på så vis. Eller så är det för krångligt för att jag ska orka bry mig. Låter troligt.

Sömnlös

Det är fjärde natten i rad som jag har svårt för att sova (trots att jag är trött nog redan runt nio på kvällen) och jag börjar onekligen tröttna på det här. Heh, "tröttna"... hysteriskt roligt. När jag väl somnar av ren utmattning framåt morgonen får jag ändå inte så många timmars sömn vilket självfallet leder till att jag är helt slut även följande dag och kväll.

Efter att ha legat och vridit och vänt på mig i upp mot sex-sju timmar de tre första nätterna så tänkte jag passa på att få någonting relativt vettigt gjort nu inatt. Det slutade i sin tur med att jag satt och stirrade på ett tomt textdokument i en halvtimma innan jag insåg att alla de tankar som far runt i mitt huvud för tillfället inte är fullt mogna att komma ut riktigt än. Eller så har jag helt enkelt inte hittat rätt utlopp för dem.

Istället blev det två favoritavsnitt av Buffy the Vampire Slayer. Jag hade nämligen sett på ett tredje favoritavsnitt tidigare ikväll (Once More, With Feeling, musikalavsnittet) innan det blev Watchmen ute i vardagsrummet, så behovet av mer Joss Whedon låg redan och pyrde när jag försökte sova. Först ut var mitt absoluta favoritavsnitt, och helt enkelt fyrtio minuter briljans som även icke-fans borde se, The Body vilket inte helt oväntat nog fick mig att gråta konstant i ungefär tio minuter. Med spridda skurar under resten av avsnittet. Inledningen är nämligen otroligt intensiv och som titeln indikerar så handlar det om ett dödsfall. Ett naturligt sådant, vilket är en ovanlighet i en serie som handlar om att dräpa vampyrer och demoner. Mycket mer än så bör jag inte säga ifall någon som läser det här faktiskt skulle vilja se avsnittet. På äkta Whedon-manér är det dock ytterst originellt regisserat och saknar bland annat helt musik.

Gud?

Efteråt kändes det inte mer än rätt att se Restless, epilogen till fjärde säsongen och antagligen det mest udda som Whedon någonsin skrivit eller regisserat. Större delen av avsnittet utspelar sig i huvudkaraktärernas drömmar och det är sådär underbart surrealistisk och absurt som bara drömmar kan vara. Dessutom så innehåller det en hel del ledtrådar om de nästföljande säsongerna vilket gör det ännu intressantare att se i efterhand.

Nu har jag yrat om Buffy så det räcker och blir över för ett tag men förhoppningsvis kan jag ha något mer vettigt att skriva om nästa gång. Vilket enligt mina beräkningar borde vara runt jul. Jag ska försöka få mig lite sömn nu men antagligen så kommer det inte bli något med det på åtminstone en halvtimma.

Fest på fredag. Eller imorgon rättare sagt. Yay.