Scott Pilgrim vs. The World vs. The Secret World

Hela internet verkar ha blivit som tokiga i Scott Pilgrim vs. The World de senaste dagarna. Här har jag suttit och suktat efter Iron Man 2, Kick-Ass och Valhalla Rising när det plötsligt dyker upp en trailer för en film som nästan får mig att glömma allt annat. Helt enastående! Tydligen så är filmen baserad på en serietidning av Bryan Lee O'Malley som heter just Scott Pilgrim.

Titta och njut!



I torsdags släpptes en ny trailer för det kommande MMORPG:t The Secret World (som jag nämnt tidigare) och nu fick man äntligen se lite från själva spelet. Tillsammans med Star Wars: The Old Republic så är det här det MMORPG jag ser fram emot mest de närmaste åren. Hoppas bara de inte släpps samtidigt.

Trots att jag har sett fram emot The Secret World i flera år nu så är det ändå Scott Pilgrim vs. The World som tar hem den här ronden. Tänk att en film kan komma från ingenstans och bara köra över en helt och hållet. Jag är överväldigad!

Postapokalyps

Det är inte klokt hur sugen jag är på Fallout: New Vegas just nu! Jag blev påmind om det när jag var och handlade förut och såg senaste numret av PC Gamer i vilken det är ett så kallat exklusivt reportage om utvecklingen av spelet. Självklart så köpte jag ju inte tidningen (svindyr...) utan kollade istället The Vault och deras nyhetsportal om just Fallout: New Vegas när jag kom hem.



Rent spontant så känns det riktigt lovande. Det är först och främst företaget Obsidian som utvecklar spelet och utöver att ha gjort spel som Knights of the Old Republic II (yay!) och Neverwinter Nights 2 (wee!) så grundades de även av folket som låg bakom Fallout 2 (wohoo!).

Att handlingen dessutom är förlagd till ett postapokalyptiskt Las Vegas och därmed kommer knyta an till de två första Fallout-spelen kan endast ses som positivt enligt mig. Förhoppningsvis kommer det finnas ofantligt mycket att göra i den gamla kasinostaden och att New Reno i Fallout 2 fullkomligt bleknar i jämförelse.

Vault Boy verkar också vara optimistisk!
Som om inte det var nog så kom jag självfallet att tänka på The Book of Eli medan jag läste om Fallout: New Vegas. Det är förstås postapokalyps här med och i många avseenden så påminner filmen väldigt mycket om Fallout-spelen. Tyvärr så verkar det inte som att den kommer visas på bio här i Sverige.



I väntan på såväl Fallout: New Vegas som The Book of Eli så funderar jag faktiskt på att installera något av Fallout-spelen imorgon. Eller så kanske man ska satsa på att testa Fallen Earth nu när de har en 10-dagars gratisperiod. Något måste jag göra för att mätta den här hungern efter postapokalyps!

Prog Rock Britannia

I går kväll började jag titta på en dokumentär om brittisk progrock som jag hittade på Warren Ellis blogg (finns mycket bra där) och jag passade på att se klart den nyss.

Prog Rock Britannia, som den heter, är en riktigt intressant och underhållande dokumentär om progrockens uppgång och fall med hjältar som Steve Howe, Rick Wakeman, Carl Palmer, Mike Oldfield, Phil Collins, m.fl. Om det är någon jag verkligen saknar dock så är det Peter Gabriel. Det hade varit väldigt intressant att se vad han hade att säga om den tiden men man får åtminstone se några klipp från gamla Genesis-konserter där han exempelvis är utklädd till en blomma.



Fortsättningen har ni här.

Om ni ursäktar så ska jag nu lyssna på lite Genesis. Skivan Foxtrot närmare bestämt.

Vår!

I dag sken som bekant solen och det innebar en tur ner till stan för mig och Linda. Det blev frukost på Istanbul Kebab (som sig bör en underbar vårdag som denna) och sedan lite shopping. Eller i alla fall för Linda, jag hittade inget vettigt utan blev snarare mest vred på H&M:s ytterst undermåliga utbud.

Det hade dock ingen långvarig effekt på vårglädjen utan jag var snart tillbaka till mitt sedvanligt goda humör.

Aaarråh vår!
En fantastisk dag som denna måste självfallet få ett ännu bättre avslut och nu är det snart dags för dagens höjdpunkt i form av Boondock Saints II. Först ska jag dock vara en duktig pojkvän och dammsuga Lindas lägenhet i utbyte mot sushi till kvällen.

Yay vår!

Dagens outfit

Jag kallar den här min oj-jag-har-spillt-blue-cheese-dressing-på-munkjackan-pose.


Det här är min jag-måste-stå-såhär-snett-för-att-få-plats-på-bild-pose.

Kavaj (H&M), jeans (H&M), munkjacka (Åhléns), kängor (Skopunkten), t-shirt (Rusta), boxershorts och strumpor (Netto). Sjalen är från en sjaskig liten butik i Gamla stan i Stockholm.

YouTube

Jag har knappt hämtat mig efter den underbara lunchbuffén på Sabai Tong till frukost och har mest suttit ock kollat runt på YouTube hela eftermiddagen. Bland annat så var jag förstås tvungen att kolla på Boombox med Lonely Island feat. Julian Casablancas ännu en gång och blev då påmind om att jag har missat ett par avsnitt av Saturday Night Live nu. Jag borde ta tag i det.



Dagens fynd är dock MysteryGuitarMan. Efter att ha blivit varse om RayWilliamJohnson via The Philip DeFranco Show (några jag också rekommenderar varmt) och bestämt mig för att prenumerera på hans kanal så visade det sig att jag även hade fått ett gäng med andra kanaler i min prenumeration. De flesta var inget vidare men en av dem var alltså MysteryGuitarMan.



Ytterst underhållande och innovativt!

Lady Gaga vs. Sarea

Jonas Åkerlund har gjort det igen. Den här gången är det en nio minuter lång musikvideo/kortfilm till låten Telephone med Lady Gaga och Beyoncé. Lite som Thelma & Lousie möter Natural Born Killers och Kill Bill. Resultatet är föga överraskande ganska så skapligt skevt för att uttrycka det milt; synd bara att låten i sig inte är lika självklar som exempelvis Bad Romance och Paparazzi.



En betydligt bättre låt är däremot Another Me med Sarea och även den videon är lite småskev. Eller egentligen så är den mer än bara "småskev" men efter att precis ha kollat på Telephone så bleknar den i jämförelse. Hursomhaver, det är en jävligt skön låt och första ronden går till Sarea!



Edvard Grieg ringde dock nyss och vill ha tillbaka sitt Grumme tvättsåpa...

ATANARI: Religion i Khelfara - del 2

Enligt den tron som är mer vanligt förekommande bland vanarer och de jarladömen som ligger i norra och östra Khelfara så är Atanari både såväl skaparen som själva skapelsen och man har därmed en större anknytning till naturen. Atanari, som här även kallas Urmodern, skapade sig själv i begynnelsen och födde sedan människan och alla världens varelser.

Precis som i legenden om Allfadern så väckte världens skapelse det stora Mörkrets uppmärksamhet och Kaos sökte förtära Atanari i sin fasansfulla, svarta hunger. Men Urmodern var inte maktlös ty människorna stod vid hennes sida och med en brinnande, gudomlig passion och inspirerad vrede beskyddade de sin älskade skapare. Även enligt denna tro så förenas en värdig själ med Atanari efter döden och vid tidens ände bestäms världens öde i en väldig strid mellan Urmodern och Mörkret.

- Då Urmodern ses som hela skapelsen, det som besjälar världen och människan i sig och inte en personlig, medveten gud så tillbes hon inte, utan man dyrkar henne genom att visa vördnad och respekt för skapelsen och förkasta Mörkret.

- Förfädersdyrkan är väldigt vanlig och är det mest konkreta sättet att aktivt visa vördnad för Atanari. De dödas andar anses representera Urmoderns mångfacetterade och världsomspännande själ; dessa kallas aspekter och tillbes likt gudar med offerritualer och böner. Azrakher som följer denna tro hyser enorm respekt och vördnad för Azrakh men det ses som förmätet att åkalla och tillbe honom pga hans storhet.

- Det sägs att andar och ibland hela aspekter återföds när hotet mot Atanari är som störst. Dessa män och kvinnor är extraordinära individer och det är de som har tillräckligt starka själar för att kunna bli blodsriddare.


Atanaris aspekter

Aspekterna är inte enstaka andar utan snarare kollektiva medvetanden vars kunskap och erfarenhet kompletterar varandra. De har fått sina namn från legendariska azrakher och khelfarier men då relationen till andevärlden är högst personlig så är det även vanligt att man identifierar dem med döda släktingar som anses vara en del av aspekten.

Indra - Andarnas härold. Indra är den mest vördade av Urmoderns aspekter då hon representerar de döda. Även drömmar är hennes domän, såväl som spådomskonsten.

Tyrakh'araniz - Den Stora härföraren. Tyrakh'araniz var namnet på Khelfaras första konung tillika ledaren av Zerkamion vid den tiden även om det senare talas tyst om i rojalistiska kretsar.

Feargha - Fruktbarhetens kärna. Feargha vakar över allt som växer och anses bestämma över årstiderna, hon tillbes av blivande föräldrar och hennes namn viskas av de olyckligt kära. I många avseenden anses hon vara den mäktigaste av aspekterna och det är få troende som aldrig har ägnat henne en bön.

Aradh - Jägaren. Aradh var en av Tyrakh'araniz närmaste män och den som ledde jakten på flera av de vidunderliga monster som terroriserade de barbariska vanarstammarna. Nu är han jaktens herre och ledsagaren genom vildmarken.

Aughal - Smideskonstens mästare. Aughal är skaparlusten personifierad. Han är såväl hantverkaren som konstnärens stolthet över sitt verk.

ATANARI: Religion i Khelfara - del 1

Enligt khelfarisk statstro, den officiella religionen i landet, så finns det en gud och den guden är Atanari - Allfadern. Allfadern skapade världen och gav den sitt namn, han skapade människan och insjöd i henne en gudomlig potential till stordåd, han skapade allt som i världen finns och även det som finns bortom den. Det stora Mörkret, Kaos, som ständigt söker korrumpera och förvanska allt det som existerar, vaknade då till liv och hungrade efter Allfaderns skapelse.

Ledda av den mäktiga Azrakh slog människorna tillbaka Mörkret och visade för Allfadern att de var värdiga sitt gudomliga ursprung och sedan dess förenas de ärofulla döda med Allfadern medan de ovärdiga förtärs av Mörkret. Genom dessa själar blir både Allfadern och Mörkret mäktigare och vid tidens slut kommer de två drabba samman i en världsomvälvande strid.

- Azrakherna ser sig själva som Allfaderns utvalda folk och Atanaris rättmätiga härskare.

- Allfadern är en kall och avlägsen gud som inte lyssnar till böner och dyrkan utan som endast dömer själar efter deras handlingar då människan vid sin skapelse fick de verktyg som krävs för att klara sig själv.

- En viss form av förfädersdyrkan är dock vanlig och den yttrar sig genom att man visar stor vördnad och respekt för de döda som har förenats med Allfadern. Azrakh är idealet man strävar efter.

ATANARI: Tankar kring Atanaris historia

En av de första idéerna jag hade när det gällde Atanaris fornhistoria var en stormaktstid - med en eller flera högkulturer influerade av legenderna om bl.a. Atlantis och Lemurien - som efter en kataklysm övergår i en mörk barbarisk tidsålder. Då det väldigt tidigt stod klart för mig att denna kataklysm skulle ha orsakats av människor och då mycket av inspirationen kom från nordisk och grekisk mytologi så kändes det som ett naturligt steg att låta världshistorien få en väldigt mytologisk framtoning.

Tanken är alltså att frångå en ordagrann historia till fördel för legender med ett frö av sanning men som överlag är fantastiska återberättelser vilka har förvrängts genom åren. Jag kommer antagligen skriva historien som att det faktiskt var vad som hände men på så vis har jag lite större spelrum och kan ta ut svängarna ifall jag så önskar. Det var exempelvis så jag valde att skriva om skapelsen i beskrivningen av de två khelfariska religionerna och det kändes väldigt stimulerande även om jag fortfarande tyglade mig själv ganska rejält för att inte sväva iväg för mycket.

I fortsättningen blir det troligtvis betydligt lösare tyglar.

Klåpare och annat skoj

Vad är det egentligen för klåpare som arbetar på Aftonbladet? Nog för att det är allmänt känt att kvällspressen inte håller en överdrivet hög standard men när man översätter "mountain lion" till "lejon" så är det fan i mig något som inte riktigt stämmer. Någon uppmärksammade åtminstone misstaget och en rättelse visas under klippet men ändå. Klåpare!

Det får mig osökt att tänka på ett klipp från The Daily Show häromveckan då Jon Stewart gick loss på Rick Sanchez och dennes rapportering av tsunamivarningen efter jordbävningen i Chile.



Klåpare!

Det ordet används alldeles för sällan. Det och "kanalj".

Och så var det ju det här med "annat skoj" ja. Imorgon ska jag till en butik nere på stan och diskutera praktik och det vore verkligen kul ifall det kunde bli något. Tydligen så har de haft praktikanter sedan ett år tillbaka nu och tre av dessa har fått anställning. Nu vet jag visserligen inte hur många praktikanter de kan ha haft sammanlagt men det låter ju i alla fall väldigt positivt. Förhoppningsvis kan det ju även innebära sommarjobb. Om inte annat så har jag ju andra krokar ute där den här erfarenheten kan vara väldigt meriterande för framtiden.

Plus att jag ska till Linköping med Linda imorgon och då blir det ett besök på Seriebörsen. Hoppas bara jag minns vart det ligger... Linda har ju i och för sig GPS i värsta fall.

Som sagt. Skoj!

En lite annorlunda tisdag

Just som jag skrev rubriken på inlägget så började jag fundera över ifall det faktiskt är tisdag och inte måndag... men det är det väl? Det känns åtminstone mer som en tisdag än en måndag så det är det jag går på.

Jag kom just hem från en tur på stan där jag bl.a. svängde förbi en butik som har en tjänst ledig och lämnade av ett personligt brev. Det gick relativt smärtfritt men det kändes onekligen lite smådumt att bara stå där medan kvinnan jag lämnade brevet till skummade igenom vad jag hade skrivit. Nåväl, vi får se vad som blir utav det. Helst skulle jag ju arbeta på GAME eller GameStop men butiksvanan vore bra att få var det nu än blir.

Utöver det så kollade jag igenom resterna av bokrean och lite andra butiker utan att hitta något överdrivet intressant men en försenad födelsedagspresent till Cat blev det i alla fall.

På vägen hem gick jag av någon anledning in på Pressbyrån utanför Domino och började kollade runt bland deras gedigna utbud av tidningar när jag hittade speltidningen Fenix. Tydligen så skriver de om olika rollspel och brädspel m.m. och jag blev lite småsugen men det verkade rent spontant som att de inte hade några artiklar just för mig. Nu i efterhand ångrar jag mig dock; den kostade ju bara 49 kronor och man vet aldrig vad man skulle kunna hitta för spännande i den. Det får nog bli en tur ner till stan imorgon med. Kanske en fika ifall någon är på.

Avslutningsvis så tänkte jag dela med mig av lite humor via Warren Ellis blogg.


God afton!

ATANARI: Språk i Khelfara

I Khelfara talas tre olika språk i varierande omfattning: azrakhi, khelfari och vanamal. Azrakhi är ett gammalt språk vars rötter sträcker sig tillbaka till stormakternas tid då det var modersmålet i det ena av de två mäktiga högkulturerna - Azrakhan. Det är i princip endast azrakhiska stormän och jarlar som behärskar detta uråldriga språk men det är inte ovanligt att azrakher av de lägre klasserna åtminstone bär azrakhiska namn.

Vanamal var det språk som vanarerna talade innan azrakherna enade de splittrade barbarstammarna och grundade Khelfara tillsammans med dem. I dagens Khelfara är det endast i de norra och östra delarna som vanamal fortfarande är någorlunda utbredd, i övriga landet är det främst vanariska shamaner och helare som talar det.

Khelfari är således modersmålet i Khelfara. Det är en modernare form av azrakhi med många influenser från vanamal. Majoriteten av Khelfaras invånare har khelfariska namn men vissa av dessa har även ett azrakhiskt eller vanariskt andranamn eller smeknamn.

Exempel på azrakhiska namn:
Mandharokaz, Aranaghor, Kariztio, Nelzaghar, Kiana, Tokhara

Exempel på vanariska namn:
Hrimdal, Karm, Njerdur, Grifdal, Hraudulf, Njala, Indra

Exempel på khelfariska namn:
Baldhar, Aughal, Haudrin, Hauder, Feargh, Feargha, Tara

Vårtecken

Det börjar dra ihop sig för ännu en underbar superhjältevår. Först ut, med premiär 9 april, är Kick-Ass som är baserad på serietidningen med samma namn av Mark Millar och John Romita Jr. Svart humor, övervåld, popkultur. Helt enkelt en underbart skev variant på vad det egentligen innebär att klä ut sig och bekämpa brott. Rättigheterna till en filmatisering såldes ifall jag inte missminner mig redan innan första numret av tidningen hade släppts och det är därmed inte helt oväntat att filmen verkar vara väldigt trogen förlagan. Bara att hålla tummarna för att den även kommer vara bra.


Senare i april (den 28:e för att vara exakt) så har vi ju förstås Iron Man 2 och det är knappast någon hemlighet att jag verkligen ser fram emot den. Första filmen gillar jag starkt och allting pekar enligt mig på att uppföljaren kommer kunna toppa den. Bara det faktum att Mickey Rourke och Sam Rockwell är med gör att jag blir helt exalterad. Sedan hör det ju förstås till saken att Iron Man i serietidningsform är fullständigt fantastisk just nu tack vare Matt Fraction och Salvador Larroca. Så helt objektiv har jag förstås svårt för att vara.


Snön må ligga kvar ett tag framöver men det här är i min mening omisskännliga vårtecken. Var det något sådant du var ute efter Kalle?

ATANARI: Kort om Khelfara

Jag försöker just nu skriva en relativt kort beskrivning av Khelfara (lutar alltså åt Khelfara istället för Khelfarien) men som ändå ger en bra överblick. Det går inget vidare. Jag är långt ifrån nöjd med mina formuleringar och jag svårt att bestämma mig för vad jag ska fokusera på. Men men, det duger väl åtminstone som en kort introduktion.

"I den grå bistra norden ligger Khelfara, ett rike grundat av överlevande från den forna stormakten Azrakhan som enade regionens barbarstammar, vanarerna, och drev ut de demoniska bestar som där härjade fritt.

Khelfara är en feodal monarki med en enväldig konung som styr över ett flertal jarlar och hövdingar. Dessa är oftast av azrakhisk härkomst men i norr och öster, ju längre bort från konungens högsäte i söder man kommer, är det inte ovanligt med vanarer i dessa positioner. Överlag så utgör azrakherna något av en överklass och majoriteten av dessa bor i de södra, mer befästa städerna, där hotet från det expansionistiska kejsardömet Toquinar har varit betydligt mer påtagligt under vissa perioder."

Det känns som att jag behöver skriva på något annat för att få lite distans till den här texten. En lite mer ingående beskrivning av de olika folkslagen får det nog bli. Dock så ska jag lägga upp det jag har skrivit om språk och religion i Khelfara först.

ATANARI: Ett spelsystem?

Hoppsan. Jag har suttit och läst en del om rollspelsmakande på rollspel.nu och har nu förstås även blivit sugen på att utveckla ett eget spelsystem. Det, om något, känns dock som att ta vatten över huvudet men samtidigt så är det ju något man med fördel skulle kunna vara flera som arbetade med.

Rent spontant så tänker jag först och främst på färdigheter och hur jag gärna skulle se ett antal ganska breda färdighetsområden med möjlighet till djupare specialisering. Istället för att man har exempelvis Hoppa och Klättra så har man snarare Rörelse och den som gör en fasadklättrare kan då välja att specialisera sig inom området.

Ett annat område som vore väldigt intressant att experimentera med är skador. Bort med siffror och kroppspoäng och in med någon variant av skadenivåer á la World of Darkness-spelen.

Jag borde dock fokusera på spelvärlden först och främst men vad säger folk? Något som skulle vara intressant?

ATANARI: Khelfara/Khelfarien

Jag tänkte lägga upp en del av det som jag har skrivit om Khelfarien nu i dagarna men först tänkte jag passa på att be om lite smakråd.

Som ni kanske läste i förra inlägget kallade jag mitt första rike Khelfara men sedan stod det Khelfarien på kartan som jag lade upp. Detta beror helt enkelt på att jag senare kom på en variant på Khelfara och har sedan dess mer eller mindre kört på Khelfarien. Min tanke har varit att Khelfara var det ursprungliga namnet på riket men att det nu har moderniserats och blivit Khelfarien. Dock så har jag inte kunnat släppa det helt och ibland blir jag lite sugen på att byta tillbaka.

Vad tycker ni? Khelfara eller Khelfarien?

ATANARI: En rollspelsvärld

Idén om en spelvärld som är mer influerad av mytologi än fantasy har länge känts väldigt lockande och i höstas bestämde jag mig efter mycket om och men att jag skulle ge mig i kast med att försöka skapa något eget. Det jag främst var ute efter var en ociviliserad värld, till stor del outforskad, som därmed var vild och hänsynslös. En mörk värld där magi till att börja med var ytterst sällsynt men även mer inspirerad av sataniska ritualer och ockultism än blixtar och eldklot.

Jag började med att väldigt löst och i stora drag skissa på några riken och tillhörande folkslag. Ett par nordliga riken kändes viktigast då mycket av inspirationen kom från nordisk mytologi och Robert E. Howards värld (med Cimmeria och Nordheim) så det dröjde inte länge innan jag hade en ganska klar bild av mitt första rike - Khelfara.

Sedan dess har arbetet flutit på i varierande takt och de senaste dagarna har det knappt funnits någon hejd på mig. Häromdagen fick jag exempelvis för mig att jag en gång för alla skulle få till något bättre än en kartskiss över Atanari och resultatet blev jag riktigt nöjd med. Jag fixar dagligen till små detaljer och det lär tillkomma ett antal länder vilket bäddar för modifieringar men överlag så känns det som att det här är Atanari. Eller åtminstone nordvästra Atanari.

Man bara måste älska paint-kartor! Vad man däremot inte måste älska är att göra kuster och berg med en musplatta istället för en ordentlig mus. Det hindrade förstås inte mig från att envist sitta och pilla tills jag blev nöjd. Häh.

ATANARI: En introduktion

Nu undrar ni säkert vad det här är för pretentiöst påfund. Är det något frikyrkligt må tro? Nja, det kan det väl knappast kallas. Kanske en ny sån däringa, vahetere, utländsk korv? Tyvärr, det lär nog bli ytterst lite diskussion kring just korv här. En hel del nördande om svärdsvingande hjältar och fasansfulla monster lär det däremot bli. Så allmän geekvarning utfärdas! Det här är nämligen mitt senaste steg i skapandet av den rollspelsvärld som jag valt att kalla Atanari.

Med hjälp av den här bloggen kommer jag kunna redogöra för mina spelare (och andra som eventuellt är intresserade) hur arbetet går samtidigt som de får en klar möjlighet till att påverka utvecklingen av spelvärlden. Önskemål, kritik, förslag, idéer, etc. Allt är välkommet och uppmuntras.

Låt oss forma denna värld tillsammans!