tisdag 31 mars 2009

Vardagshjältar

Lyckligtvis så mår jag betydligt bättre idag och efter en "rejäl" frukost bestående av en kopp te och två panodil så kommer det nog bara bli bättre och bättre. Som grädde på moset så såg jag dessutom gårdagens avsnitt av Heroes nyss och den serien har onekligen återvänt från avgrundens rand. Även om just det här avsnittet inte var fullt lika starkt som de senaste tre-fyra så känns det verkligen som att de har återfunnit ett fungerande koncept. Låt oss hoppas att det håller i sig!

Sen har vi ju det där med sommarjobb. Eventuellt så blir det en "favorit i repris" för min del i form av lagerarbete på Mårdskog & Lindkvist. Jag blev ombedd att titta in för ett litet möte någon dag i veckan så det får antagligen bli av imorgon. Innan dess måste jag bara få min meritförteckning utskriven vilket jag inser, samtidigt som jag skriver det här, kan bli lättare sagt än gjort. Förhoppningsvis kan man fixa det hos Kejl. Jag hade ju ändå tänkt svänga förbi efter dagens möte på Arbetsförmedlingen. På tal om det så är det dags att slänga sig i duschen och göra sig i ordning.

Det är dagar som dessa då jag hyser en förvånansvärt stor respekt för folk som dagligen ger sig iväg till arbeten de egentligen inte trivs med eller tvingar sig iväg på förpliktelser trots sjukdomskänningar. Till skillnad från dagar då jag är allmänt misantropisk och föraktar systemet vill säga. Häh!

Facepalm

Jag såg precis en trailer för Dragonball Evolution som tydligen har premiär nästa vecka. Även om jag är ett DB/DBZ-fan (eller kanske just därför) så har jag inte känt mig särskilt exalterad över filmen pga en mängd olika faktorer men jag har ändå försökt ha ett öppet sinne. Fortsättningsvis så kommer det vara ganska svårt.



Jag saknar ord...

måndag 30 mars 2009

Finn ett fel

Toasts, feber, tv, te... finn ett fel.

Geekvarning

Senaste tiden har jag varit inne i en Star Wars-fas som inneburit att jag lusläst Wookieepedia, glott på filmerna plus ett par dokumentärer och äntligen börjat spela Knights of the Old Republic. KotOR är känt som ett av världshistoriens bästa RPG och jag kan inte göra annat än att hålla med. Allt detta är förstås pga att Star Wars: The Old Republic är på g och även om det är lååångt kvar tills det släpps så har folket i CircleGuardians inte snackat om så mycket annat.

Detta har oundvikligen även lett till att man hittat en massa sanslösa Star Wars-relaterade youtube-klipp och igår fick jag ett riktigt mästerverk skickat till mig. TROOPS. Som COPS fast annorlunda.

Geekvarning utfärdas!



Ahh, helt enastående.

söndag 29 mars 2009

En ny höjd av idioti

Jag vet inte varför jag fortfarande blir förvånad men det finns ju onekligen folk till allt. Den här gången är det Riksgäldens reklam för premieobligationer som får fram de mest obstinata såväl som rabiata sidorna i detta lands största idioter. Ända sen jag först såg en av de här reklamfilmerna så har jag tänkt ta reda på ifall de mot förmodan kan vara riktiga klipp men jag har alltid glömt bort det när jag väl suttit vid datorn. Nyss visades dock en av filmerna och jag var snabb med att googla på reklam och riksgälden eller vad det nu blev och mycket riktigt så hittade jag både en artikel om reklamfilmerna och youtube-klipp.

I artikeln så klargjordes det att filmerna mycket riktigt var nyinspelade och regissören förklarade tankegångarna bakom val av dekor, programledare, etc. En intressant detalj är att artikeln är från i somras.

Men på YouTube, ja där pågår en hätsk debatt över huruvida det är "fejk" eller ej. Det verkar inte spela någon roll ifall folk förklarar att Bosse Larsson aldrig har varit programledare för något caféprogram med ett Bingolotto-aktigt lucköppnar-tävlingsmoment eller att de citerar ovan nämnda artikel. De som bestämt menar att det självklart är på är riktigt låter sig inte "luras". Herre min jävla gnu! Vad är det för fel på folk?!

Jag har i allmänhet svårt för folk som menar att de "vet" saker när de egentligen bara "tror" sig veta hur det ligger till. Vilket är anledningen till att jag själv försöker använda "vad jag har hört" eller "som jag förstått det" såvida jag inte är 100% säker på min sak och även då inser jag att det finns en möjlighet att jag har fel. Vare sig det är ett rykte som efter mycket om och men blivit en vedertagen sanning eller något vars sanningshalt de helt enkelt aldrig haft anledning att ifrågasätta, så reser en del av någon urbota anledning ragg så fort någon hävdar motsatsen och ger sig in i en verbal strid beväpnad med ad hominem-argument istället för att stanna upp och höra vad alternativet är. För i helvete mänskor! Är det verkligen så hemskt att säga "Såpass, jag hade visst fel."?

Det har egentligen inget att göra med huruvida reklamfilmerna är nyinspelade eller använder arkivklipp att göra utan snarare hur folk förhåller sig till sin ståndpunkt. Trångsynt ignorans gör mig bara förbannad.

Ett par intressanta citat från kommentarerna till ett av YouTube-klippen. Slutledningsförmåga och logik är uppenbart inget som alla nyttjar.

"Klippet används i en reklam men det är på riktigt"

"Det är inte fejk men en del användes som sagt till en reklam, med det behöver ju inte betyda att det ej är på riktigt."


Eller min absoluta favorit. Med en slutkläm som når nya höjder av idioti.

"Haha! såklart det inte är fake. Det är ju alldeles uppenbart på de spontana reaktionerna att det inte är skådespel.


Alla småbarn som har lärt sig att saker kan vara fake på internet tror helt plötsligt att allt som är roligt är fake.

En fråga till er som tror det är fake. Det här är inspelat för mer än 10 år sen. Vad tror ni att det här skulle användas till om det vore fake? En reklamkampanj som skulle visas på tv tio år senare? SUCK, idioter."

Mm, jag håller med. Suck, idioter...

Blargh

Då var dagen äntligen kommen. Dagen då även jag av någon outgrundlig anledning föll för frestelsen att skaffa en blogg. Även om det varken är så mycket "äntligen" eller "frestelse" över det hela. Allting är i princip Cattis fel. Cattis med C alltså, inte K, för att undvika förvirring ifall Kejl skulle få för sig att läsa det här. Hade det inte varit för hennes initiativ att övergå från egosidan till en konventionell blogg och vad som endast kan förklaras som illvilja mot mig och min hälsa så hade jag fått sova vid det här laget.

Men näää, det låter hon mig förstås inte göra utan jag ska självklart dras med ner i träsket. Om ändå jag aldrig hade föreslagit att hon skulle kalla sin blogg för "Blargh". Jag som bara försökte vara min vän till lags genom att komma med förslag och så kommer hon på den briljanta idén att det är MIN blogg som ska heta det. Visserligen kunde jag inte göra annat än att hålla med om att ifall jag någonsin skaffar en blogg så skulle den få heta just det och när jag då ska kolla så att den adressen är ledig så får jag dagens andra stora bajsmacka intryckt i käften. Adressen är redan tagen av något annat jävla förfallet mähä till idiotfanskap! Som dessutom bara har skrivet ett enda inlägg i form av "Holy shit!" eller dylikt. För sju(!!) år sedan! Mänska! Det var ju min idé att göra så! Tills vidare alltså... Jag hade ju förstås aldrig tänkt låta det gå över sju innan jag faktiskt började använda bloggen. Något sådant skulle jag aldrig göra.

Hursomhaver. Nu sitter jag då här med ett förvisso mer än fungerande andrahandsalternativ istället och mår ganska så kaffe. Jag har jordens gnuhuvudvärk och känner mig bara allmänt ruggig. Cat som trodde att om det skulle komma någon mer snö så skulle det endast vara lite regnblandat som hann smälta bort lika fort som det lade sig på backen. Pfft! :P

Vad ska man säga? En bild må säga mer än tusen ord men det finns fan i mig ett ord som säger allt som behövs sägas.

Q'Plah!

Nej, nu blev det fel. Jag försöker igen...

Blargh