En helt vanlig måndag

Jag känner mig ytterst ointressant just nu men det är väl knappast någon större skillnad mot hur det vanligtvis är. Det hjälper förstås inte att det har varit en karaktäristiskt grå måndag idag och nu, strax efter klockan fyra på eftermiddagen, så verkar solen redan ha gått ner. Alternativt så förmår den helt enkelt inte att tränga igenom det tunga molntäcket. Eller så har även solen tröttnat på måndagar.

Det blev en promenad runt Åbackarna för min del förut vilket alltid är skönt och ofta riktigt mysigt men idag var det mest kallt och ruggigt. Jag skyller på att det är måndag. Det var ju knappast särskilt skönt ute i onsdags men då var det en betydligt mer angenäm upplevelse. Samtidigt så har jag ju vanligtvis inget emot kallt väder utan det kan ju nästan sägas att jag faktiskt föredrar kyla framför värme. Så ja, jag skyller på att det är måndag.

I övrigt så har det varit en väldigt sävlig dag. Jag försökte skriva lite när jag kom hem men fick inte ur mig något vettigt. Istället gjorde jag mig en kopp te och passade på att läsa ett par serietidningar vilket inte hade blivit av under helgen. Och nu sitter jag då mest här och väntar på att eftermiddagen ska bli till kväll.

Sådär lagom måndag alltså.

Det tåls att sägas såväl som skrivas igen. Måndag.

Inspiration

Det blev faktiskt en riktigt givande kväll igår. Inspirationen flödade och jag lyckades skriva mer på en kväll än vad jag har gjort på ett år om inte mer. Visst, jag är lite ringrostig. Visst, det känns inte helt hundra och visst, andra gör det bättre, men jag kan fortfarande och det är det som är det viktiga. Ifall inget annat går som jag vill så har jag i alla fall det här.

Kvällen blev förstås till natt och timmarna flög iväg. Jag hade sedan en tid tillbaka slutat skriva och lagt mig för att försöka sova men som vanligt så gick det inte helt utan svårigheter. Idag lyckades jag åtminstone ta mig upp lite tidigare än vanligt och nu sitter jag mest och väntar på att Cat ska höra av sig. Ifall jag inte minns helt fel så var det tänkt att vi skulle gå på stan idag.

Man kanske skulle passa på att skriva lite mer...

Limbo

Att regelbundet skriva något här är ju som bekant inte min starka sida men jag ska göra ytterligare ett försök att få fart på den här bloggen.

Jag har nyss spenderat större delen av kvällen med att möblera om lite i mitt sovrum och det står klart att jag fortfarande är i desperat behov av ett par hyllor och gärna en bänk med några lådor. Här hoppades man att det behovet skulle ha försvunnit med tiden men så var det förstås inte. Det ser i alla fall bättre ut nu men jag har fortfarande inte fått upp mina cd-skivor än (jag blänger i din riktning Catrine) och nu har jag dessutom en hög med böcker liggandes mitt på byrån.

Annars då? Jo det kan man fråga sig. Det finns inte så många raka svar att ge dock. Jag befinner mig i något av ett skymningsland just nu och även om det absolut är spännande så går det inte att komma ifrån hur mycket osäkerheten ändå skrämmer mig. Förr har jag kunnat använda det, jag har lyckats omvandla flödet av känslor till något kreativt men nu är det som att jag nästan är rädd för att försöka. Troligtvis beror det på att jag inte har skrivit något på väldigt länge men det hjälper förstås inte när jag läser gamla alster och min reaktion är en av följande; antingen så rynkar jag på näsan över hur banalt och hafsigt jag skriver eller så känns det som att jag redan har skrivit mina mästerverk och att jag inte har något mer att ge. Djupa dalar och höga berg. Inget att tala om där i mellan.

Plötsligt så formas dock några korta rader i mitt huvud och jag måste passa på att skriva ner dem innan de försvinner. Jag skönjer en stig genom dimman, låt oss se vart den leder.