Så här sitter jag nu med David Defeis och hans Virgin Steele som sällskap och försöker göra av med överskottsenergi men det känns mest som att jag bara blir mer och mer upprymd. Vem hade anat att teatral hårdrock kunde ha den effekten på mig? Nej, det här håller inte. Jag måste ut och gå eller försöka hitta på något annat innan jag exploderar i en kaskad av power-hands och falsett. Utomhus kan jag åtminstone inte springa omkring och veva med armarna hur som helst. Eller vem försöker jag lura? Det kan jag ju förstås. Inte fullt så gärna och ohämmat som förr men tillräckligt för att skrämma både en och annan stackars sate.
Får se hur jag ska lösa det här men just nu så kan jag faktiskt inte slita mig från musiken även om jag verkligen skulle vilja det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar