Sömnlös

Det är fjärde natten i rad som jag har svårt för att sova (trots att jag är trött nog redan runt nio på kvällen) och jag börjar onekligen tröttna på det här. Heh, "tröttna"... hysteriskt roligt. När jag väl somnar av ren utmattning framåt morgonen får jag ändå inte så många timmars sömn vilket självfallet leder till att jag är helt slut även följande dag och kväll.

Efter att ha legat och vridit och vänt på mig i upp mot sex-sju timmar de tre första nätterna så tänkte jag passa på att få någonting relativt vettigt gjort nu inatt. Det slutade i sin tur med att jag satt och stirrade på ett tomt textdokument i en halvtimma innan jag insåg att alla de tankar som far runt i mitt huvud för tillfället inte är fullt mogna att komma ut riktigt än. Eller så har jag helt enkelt inte hittat rätt utlopp för dem.

Istället blev det två favoritavsnitt av Buffy the Vampire Slayer. Jag hade nämligen sett på ett tredje favoritavsnitt tidigare ikväll (Once More, With Feeling, musikalavsnittet) innan det blev Watchmen ute i vardagsrummet, så behovet av mer Joss Whedon låg redan och pyrde när jag försökte sova. Först ut var mitt absoluta favoritavsnitt, och helt enkelt fyrtio minuter briljans som även icke-fans borde se, The Body vilket inte helt oväntat nog fick mig att gråta konstant i ungefär tio minuter. Med spridda skurar under resten av avsnittet. Inledningen är nämligen otroligt intensiv och som titeln indikerar så handlar det om ett dödsfall. Ett naturligt sådant, vilket är en ovanlighet i en serie som handlar om att dräpa vampyrer och demoner. Mycket mer än så bör jag inte säga ifall någon som läser det här faktiskt skulle vilja se avsnittet. På äkta Whedon-manér är det dock ytterst originellt regisserat och saknar bland annat helt musik.

Gud?
Efteråt kändes det inte mer än rätt att se Restless, epilogen till fjärde säsongen och antagligen det mest udda som Whedon någonsin skrivit eller regisserat. Större delen av avsnittet utspelar sig i huvudkaraktärernas drömmar och det är sådär underbart surrealistisk och absurt som bara drömmar kan vara. Dessutom så innehåller det en hel del ledtrådar om de nästföljande säsongerna vilket gör det ännu intressantare att se i efterhand.

Nu har jag yrat om Buffy så det räcker och blir över för ett tag men förhoppningsvis kan jag ha något mer vettigt att skriva om nästa gång. Vilket enligt mina beräkningar borde vara runt jul. Jag ska försöka få mig lite sömn nu men antagligen så kommer det inte bli något med det på åtminstone en halvtimma.

Fest på fredag. Eller imorgon rättare sagt. Yay.