Att regelbundet skriva något här är ju som bekant inte min starka sida men jag ska göra ytterligare ett försök att få fart på den här bloggen.
Jag har nyss spenderat större delen av kvällen med att möblera om lite i mitt sovrum och det står klart att jag fortfarande är i desperat behov av ett par hyllor och gärna en bänk med några lådor. Här hoppades man att det behovet skulle ha försvunnit med tiden men så var det förstås inte. Det ser i alla fall bättre ut nu men jag har fortfarande inte fått upp mina cd-skivor än (jag blänger i din riktning Catrine) och nu har jag dessutom en hög med böcker liggandes mitt på byrån.
Annars då? Jo det kan man fråga sig. Det finns inte så många raka svar att ge dock. Jag befinner mig i något av ett skymningsland just nu och även om det absolut är spännande så går det inte att komma ifrån hur mycket osäkerheten ändå skrämmer mig. Förr har jag kunnat använda det, jag har lyckats omvandla flödet av känslor till något kreativt men nu är det som att jag nästan är rädd för att försöka. Troligtvis beror det på att jag inte har skrivit något på väldigt länge men det hjälper förstås inte när jag läser gamla alster och min reaktion är en av följande; antingen så rynkar jag på näsan över hur banalt och hafsigt jag skriver eller så känns det som att jag redan har skrivit mina mästerverk och att jag inte har något mer att ge. Djupa dalar och höga berg. Inget att tala om där i mellan.
Plötsligt så formas dock några korta rader i mitt huvud och jag måste passa på att skriva ner dem innan de försvinner. Jag skönjer en stig genom dimman, låt oss se vart den leder.
1 kommentar:
Jag skaaaaa! Det är den där jävla skolan som tar upp all tid. Men nej, man ska inte svära åt skolan. Den där underbara skolan (om det inte vore för fröken Fisförnäm).
Skicka en kommentar