Blargh

Då var dagen äntligen kommen. Dagen då även jag av någon outgrundlig anledning föll för frestelsen att skaffa en blogg. Även om det varken är så mycket "äntligen" eller "frestelse" över det hela. Allting är i princip Cattis fel. Cattis med C alltså, inte K, för att undvika förvirring ifall Kejl skulle få för sig att läsa det här. Hade det inte varit för hennes initiativ att övergå från egosidan till en konventionell blogg och vad som endast kan förklaras som illvilja mot mig och min hälsa så hade jag fått sova vid det här laget.

Men näää, det låter hon mig förstås inte göra utan jag ska självklart dras med ner i träsket. Om ändå jag aldrig hade föreslagit att hon skulle kalla sin blogg för "Blargh". Jag som bara försökte vara min vän till lags genom att komma med förslag och så kommer hon på den briljanta idén att det är MIN blogg som ska heta det. Visserligen kunde jag inte göra annat än att hålla med om att ifall jag någonsin skaffar en blogg så skulle den få heta just det och när jag då ska kolla så att den adressen är ledig så får jag dagens andra stora bajsmacka intryckt i käften. Adressen är redan tagen av något annat jävla förfallet mähä till idiotfanskap! Som dessutom bara har skrivet ett enda inlägg i form av "Holy shit!" eller dylikt. För sju(!!) år sedan! Mänska! Det var ju min idé att göra så! Tills vidare alltså... Jag hade ju förstås aldrig tänkt låta det gå över sju innan jag faktiskt började använda bloggen. Något sådant skulle jag aldrig göra.

Hursomhaver. Nu sitter jag då här med ett förvisso mer än fungerande andrahandsalternativ istället och mår ganska så kaffe. Jag har jordens gnuhuvudvärk och känner mig bara allmänt ruggig. Cat som trodde att om det skulle komma någon mer snö så skulle det endast vara lite regnblandat som hann smälta bort lika fort som det lade sig på backen. Pfft! :P

Vad ska man säga? En bild må säga mer än tusen ord men det finns fan i mig ett ord som säger allt som behövs sägas.

Q'Plah!

Nej, nu blev det fel. Jag försöker igen...

Blargh