Illiterata idioter!

Varning utfärdas! Följande kan uppfattas som ett elitistiskt skitstövel-inlägg.

Frustrationen fullkomligt kokar inom mig just nu och det här är väl det enklaste, smidigaste och mest hälsosamma sättet att lätta lite på trycket. Anledningen till frustrationen är som så ofta annars folk som inte kan stava eller formulera en grammatiskt korrekt mening. Eller inte ens en hyfsat grammatiskt korrekt mening. De senaste dagarna känns det dock som att jag har överväldigats av fenomenet från alla håll och kanter och efter att ha gjort ett fullkomligt idiotiskt formulerat facebook-test (inget jävla quiz!) blev det bara för mycket.

Till att börja med så har jag inga som helst problem med talspråk. Det var bara för några månader som jag själv började städa upp mitt internet-språk och jag använde då exempelvis "å", "åkej" och "oxå" istället för "och", "okej" och "också". Nu skriver jag fortfarande "imorrn" och "asså" allt som oftast när konversation är av en ledigare natur speciellt då ett av mina vedertagna uttryck är "yes asså". Att ändra det till "yes alltså" känns lite väl pretentiöst och även ganska dumt så det får gå. "Dom" är också ett sånt där ord som fortfarande hänger med lite även om jag oftast ändå använder "de" och "dem". Dock ser det ibland lite knepigt ut när man blandar det med talspråk.

Vad jag däremot har otroligt svårt för är folk som envisas med att använda "de" och "dem" trots att de inte har den blekaste aning om skillnaden mellan de två och när man ska använda vilket ord. Det ser så enastående idiotiskt ut när folk försöker vara duktiga och skriver något i stil med "Dem gjorde så att jag tappade bort de". Tänk efter! Ser det ens rätt ut?! Är du osäker? FÖRSÖK INTE! "Dom" ser så ofantligt mycket bättre ut i så fall. Eller vad sägs om att kolla upp det? Du kanske lär dig något nytt.

För att inte tala om alla "åtminstonde" eller "ä" när det ska vara "e" och vice versa. Är det verkligen så svårt?! Problemet är väl dock att vi lever i en tid då inte ens skolan och lärare verkar se rättstavning som något viktigt. Jag hörde häromdagen om en lärare som inte rättade felstavade ord ifall "man förstod vad barnen menade". Det är ju helt ofattbart! Samtidigt känns det lite som en naturlig utveckling av den gamla uppmaningen "Märk inte ord!". "Märka" ord är det just också. De säger inte "Rätta mig inte!" för då skulle man ju erkänna att man hade gjort fel. Med "Märk inte ord!" så menar man i princip att man bara valde en alternativ variant. Jag förstår att det kan vara besvärande och irriterande då stoltheten får sig en törn men så farligt är det inte att ha fel. Alla har vi fel då och då. Jag rättar i regel mig själv dagligen när jag säger "vart" istället för "blev" och det här inlägget lär säkert ha ett antal slarvfel och kanske även några regelrätta missar.

Vilket osökt får mig att tänka på korrekturläsning. För mig sitter det kvar sedan skoltiden att alltid läsa igenom sin text både en och två gånger. Kanske fler. Ofta så tänker man ju snabbare än vad man skriver och det är åtminstone för mig inte ovanligt att jag hoppar över ord som jag har tänkt skriva och helt plötsligt skriver det ord jag tänker på just i det ögonblicket. Vilket inte heller är något att skämmas för men man får samtidigt räkna med förvirring hos de som läser texten ifall man inte upptäcker sådana missar.

Min frustration har avtagit något och det kanske är lika bra det då min ursprungliga plan var en tirad i stil med "Lär er stava eller låt bli att skriva något på internet över huvudtaget!". Titeln på inlägget känns nu lite övernitiskt men samtidigt så är ju andemeningen densamma. Jag förstår verkligen inte att det kan vara så svårt och jag förstår ännu mindre när folk påvisar någon slags stolthet över att framstå som en illiterat idiot.