"Blandade känslor med ett genomgående tema av misär"

Det heter ibland att man mår som man förtjänar men det här är fan att ta i. Gårdagen blev riktigt najs, med gott umgänge och åtminstone en bra film, men idag så känns det att jag inte riktigt var helt frisk igår ändå. Efter mycket om och men så hamnade jag alltså som väntat hos Kejl där det först blev att glo på Death Race vilket åtminstone gav mig tid för ungefär en halvtimmas sömn. Ytterligare en anledning till att jag nog inte skulle bli en vidare bra filmrecensent, något som min vän Petter föreslog.

Kejl var sedan sugen på att bli totalt nedbruten och vi såg därmed Requiem For A Dream, något han har dragit sig för efter otaliga varningar från folk om hur hemsk den är. Jag har länge försökt att även förklara hur enastående fantastisk den är mitt i all misär och igår kände han sig då redo. Själv var jag lite orolig över att jag skulle ha överdrivit hur bra den var, inte bara för Kejl utan även för mig själv men jag måste säga att den var om möjligt ännu bättre vid en andra genomtittning.


Att gå hem med musiken till The Fountain i hörlurarna var onekligen en perfekt avslutning på en riktigt angenäm dag så trots att jag mår helt gnukaffe idag så var det ändå värt det. På tal om det, hur ofta förtjänar man egentligen att må som man gör? Idiotuttryck!